Why Sewing?

När jag var 23 år gick jag igenom en depression och upplevde för första gången panikattacker och det har för alltid förändrat mitt sätt att leva livet på. Depressionen kom för mig, från ingenstans, och det gjorde att jag kände mig överrumplad, chockad och ledsen av upplevelsen att många av mina trygga föreställningar om världen rasade. Det pågick ett krig inuti mig av hopplöshet, förvirring, rädsla, sårbarhet och jag hade svårt att få ord på det och hitta en plats eller en aktivitet som var bara min och där jag kände lugn och trygg när det var som svårast. Alla mina vanor ställdes på sin spets och jag upptäckte att alla de sakerna jag drömde om att andra människor skulle uppfylla åt mig, aldrig skulle ske, och att den enda som kunde ge mig själv den kärlek, trygghet och stimulans jag längtade efter var jag själv. Jag hade heller inget djupt intresse för något så många gånger fastnade jag bara i mitt eget huvud med alla tankar och övertänkte tills jag förvärrade situationen för mig själv ännu mer. 

Jag prövade att hitta lösningar på hur jag kunde komma ur min depression och läste om allt möjligt som kunde vara relevant. Något jag fastnade på var  konstnärer som beskrev sitt utlopp för konsten som deras livräddning, och jag avundades dem, för det handlade inte bara om att hantera en depression, utan hela den överväldigande upplevelsen som är livet. Jag sörjde att jag inte hade ett medium, som artister och deras texter och sång, som hjälpte mig att uttrycka och bearbeta allt jag gick igenom och som gav mig rum att andas i vardagen och som gjorde att jag kunde stå på egna ben. Artister som istället för att gå under eller stänga av, fick ut sina känslor och samtidigt skapa vackra och helande alster för andra. 

Jag läste också en bok om medvetandet och undermedvetandet, Märk Världen (av Tor Nørretranders). Den förklarade vad som händer i kroppen när vi lär oss nya saker och hur vi först njuter av kunskap när vi lärt oss det tillräckligt bra att det sätter sig i kroppens undermedvetna istället för det medvetna. Tänk dig när du lärde dig cykla, hur du behövde vara medveten om alla delar av cykeln, dig själv och trafiken och hur svårt och frustrerande det var. Men efter ett par gånger har nya nervbanor skapats i huvudet och hjärnan kan låta dig utföra saker utan att behöva “tänka” på hur det ska göras. Det är lyckokänslan i att vara bra på något, kroppen sköter sig själv och det känns härligt. 

Jag förstod att jag behövde ett kreativt rum som gav mig plats att lära känna mig själv och ge mig ett hantverk som jag kunde vara bra bo som kunde ge mig ro i kroppen, ett fokus bort från allt övertänkande. Jag har sedan jag varit liten alltid älskat att jobba med hantverk och jag har i perioder nördat ner mig i olika tekniker som broderi, vävning, arbete med pärlor, sy, fotografi, digitalt skapande men alltid varit så nyfiken på nästa teknik att jag aldrig låtit mig bli riktigt duktig på en sak. 

Jag bestämde mig för att hitta mitt medium eller hantverk och sen skapa plats i min vardag till att bli riktigt duktig på det, en dag i taget. Och sedan kunde jag använda alla de andra hantverken i samband med mitt valda hantverk. Om jag gjorde det kunde det bli min lyckliga plats, en plats helt oberoende av andra människor, en lycka i mina egna händer, och en ändlös stimuli och plats för kreativitet och lek. 

Jag hade några kriterier: hantverket skulle vara något som gör mig exalterad, det skulle ge mig lugn och trygghet, det skulle vara möjligt att utvecklas inom det för resten av livet, det skulle kunna ge mig arbete om världen blir kaos i framtiden, det skulle inte behövas för mycket dyrt utstyr för att kunna göra det, jag skulle kunna skapa ting som både berättar en historia men också bara ger mig lycka i livet. Och det skulle vara något jag aldrig skulle tröttna på, så det var tvunget att ha att göra med något jag älskar väldigt mycket. 

Så vad är det jag älskar jag, som gör mig riktigt lycklig och exalterad och som gjort det så länge jag kan minnas, så där så att jag vet att jag aldrig någonsin kommer tröttna på det? Så där knäsvag och fnittrig och djupt berörd men också bara lekfull och kreativ. Jo, det gör kläder. Det förstod jag igen på riktigt efter min depression när Alessandro Michele visade sin första kollektion för Gucci och jag skojar inte när jag kände så mycket av att titta på den att jag trodde jag skulle explodera. Det kan vara svårt att förstå för någon som inte känner samma sak för kläder, men så har jag haft det sen jag var liten. Jag minns alla mina kläder sen jag var liten, alla mina barbies kläder, alla mina familjemedlemmars kläder. Jag har så länge jag kan minnas njutit av att gå i butiker och på marknader och känna på, pröva och beundra kläder. Drömma om dem, leva i dem och älska dem. 

Det var helt enkelt det som skulle bli mitt hantverk; sy. För om jag lärde mig sy så kunde jag sy mina egna kläder. Kreationer lika fina som modehusen i Italien. Sy är ett så pass lätt hantverk att man kan lära sig själv men så pass svårt och multifacetterat att du kan fortsätta lära dig hela livet. Sy är en kunskap som alltid kommer behövas i världen, också om kaos bryter ut. För att sy behöver du egentligen inte mer än en symaskin, några mindre tillbehör och tyg kan man hitta överallt. Sy är ett hantverk som finns i min familj på både mamma och pappas sida känns naturligt för mig (och väldigt få män kan sy så man slipper att män hela tiden ska lägga sig i och förklara hur man kan ska göra saker som man redan vet. Jag tycker det vore fantastiskt om fler män skulle sy, men jag älskar systerskapet i syvärlden). 

Och jag lovar dig det var inte lätt i början. Det tog säkert ett år innan jag verkligen började njuta av att sy. Och nu fyller det mitt huvud 24/7. Jag känner mig inte längre beroende av andra människor för min trygghet och lycka, jag blir aldrig längre djupt uttråkad eller frustrerad för att jag känner makt över mitt eget liv tack vare min kreativitet. Och framför allt, jag har SÅ KUL. Och nu har jag märkt att jag kan lära andra och det är så otroligt roligt att få ge det vidare till fler och lära känna människor runt om i världen över internet bara för det att vi alla gillar att sy.

Jag menar heller inte att en ska göra sig oberoende av andra människor, det tror jag inte gör en lycklig. Men för mig har det varit avgörande att jag har en mycket större makt över min egen lycka och tillfredställelse i livet. Det har gjort att jag sätter mycket mindre press på mina relationer och att jag undviker att projicera min egen rastlöshet på mina nära relationer vilket gör jag att jag har många mycket närmare och bättre relationer nu än vad jag hade förr.

 

English

When I was 23 I went through a depression and experienced panic attacks for the first time. I was very shocked by the whole experience and many of my ideas about the world collapsed and I lost many of my safe frames. There was a war going on inside me and I had a hard time getting finding a space that was just mine and where I felt peace and security when it was most difficult. Because I discovered that all the things I dreamed of that other people would fulfill for me would never happen, and that the only one who could give myself the love, security and stimulus I longed for was myself.

I read about artists who described their outlet for the arts as their life line and I envied them, that I didn’t have a medium that helped me express everything I went through and that helped me breathe in everyday life and that allowed me to stand on my own. Artists who, instead of going under or switching off, got their feelings out through lyrics and songs and at the same time create beautiful and healing art for others.

I read a Danish book on consciousness and the subconscious called Mark the World. It explained what happens in the body when we learn new things and how we first enjoy knowledge when we have learned it well enough that it sits in the body’s subconscious rather than the conscious. Imagine when you learned to ride a bike, how you needed to be aware of every part of the bike, yourself and the traffic and how difficult and frustrating it was. But after a couple of times new nerve pathways have been created in your head and the brain can let you do things without having to “think” about how to do it. It is the feeling of happiness in being good at something, the body takes care of itself and it feels wonderful 

I understood that I needed a creative space that gave me space to get to know myself and give me a craft that could give me peace of mind. I have always loved to work with crafts since I was a kid and I have for periods lost myself in various techniques such as embroidery, weaving, work with beads, sewing, photography, digital creation but always been so curious about the next technology that I never let me being really good at one thing.

 

I realized that I had to find my medium or craft and then create space in my everyday life to become really good at it. And then I could use all the other crafts in conjunction with my chosen craft. If I did, it could be my happy place, a place completely independent of other people, a happiness in my own hands, and an endless stimuli and room for creativity and play.

 

I had some criteria: the craft would be something that makes me excited, it would give me peace and security, it would be possible to develop within it for the rest of my life, it could give me work if the world becomes chaos in the future, it would not need too much expensive equipment to do it, I could create things that both tell a story but also just give me happiness in life. And it needed to be something I would never get bored of.

So what makes me really happy and excited? So joyful and giggly and deeply touched but also just playful and creative. Well; clothes. I remembered it again after my depression when Alessandro Michele showed his first collection for Gucci and I didn’t joke when I felt so much when seeing it that I thought I was going to explode. It can be hard to understand for someone who doesn’t feel the same for clothes, but I’ve had it since I was little. I remember all my clothes since I was a kid, all my Barbie clothes, all my family members clothes. For as long as I can remember, I have enjoyed going to stores and markets and feeling, trying and admiring clothes. Dream about them, live in them and love them.

 

It became clear for me what would become my craft; sewing. Because if I learned to sew, I could sew my own clothes. Creations as beautiful as the fashion houses in Italy. Sewing is such an easy craft that you can learn yourself but so difficult and multifaceted that you can continue to learn throughout your life. Sewing is a knowledge that will always be needed in the world, even if chaos breaks out. To sew, you really don’t need more than a sewing machine, some smaller accessories and fabric you can find everywhere. Sewing is a craft that is found in my family on both mom and dad’s side and it feels natural to me (and very few men can sew so you don’t have to constantly have men wanting to explain to you how to do things that you already know. I think it would be great if more men would sew, but I love the sisterhood in the sewing world.)

And I promise you,  it wasn’t easy at first! It probably took a year before I really started to enjoy sewing. And now it fills my head 24/7. I no longer feel dependent on other people for my security and happiness, I never become deeply bored or frustrated because I feel power over my own life thanks to my creativity. And above all, I HAVE SO FUN. And now I’ve noticed that I can teach others and it’s so incredibly rewarding to pass it on to more people and get to know people around the world over the internet just because we all like to sew.

I do not mean that one should make themself independent from other people, I do not think that that makes one happy. But for me it has been crucial that I have a much greater power over my own happiness and satisfaction in life. This has meant that I put a lot less pressure on my relationships and that I avoid projecting my own restlessness on my close relationships, which means that I have many much closer and better relationships now than I ever had.

Posts created 8

One thought on “Why Sewing?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Related Posts

Begin typing your search term above and press enter to search. Press ESC to cancel.

Back To Top